Monark-Albin m/42 var den första svenska motorcykeln som byggdes specifikt för försvaret.

Mc m/42 hade en motor på 500 cc.

Under början av andra världskriget bestod nästan hela det svenska försvarets motorcykelstyrka av mönstrade förare med privata motorcyklar. Detta ledde till stora problem med reparation och reservdelar. 

Det beslutades att en ny enhetlig motorcykel skulle tas fram för försvaret. Man tittade utomlands men utbudet var begränsat. Engelska motorcyklar sågs som omorderna medans de tyska sågs som för moderna och överkomplicerade. Valet föll på att man i Sverige skulle egenutveckla en motorcykel. 

Mc-ordonnanser under beredskapstiden på 40-talet.

Tolv svenska fabriker och företag kom att involveras i detta projekt. Störst del tog Albin Motor i Kristinehamn som tillverkade motor och växellåda samt Monark i Varberg som bidrog med en mängd delar samt skötte slutmonteringen. 

Resultatet blev motorcykeln Monark-Albin m/42, i militära sammanhang även känd som Svensk armémotorcykel m/42. Den tillverkades i två utföranden, den ena med sidventilmotor kallad 500 m/42 SV i 300 exemplar under 1942, den andra med toppventilmotor kallad 501 m/42 TV i 3000 exemplar under 1943.

Under Folke Bernadottes expedition med de vita bussarna 1945 som hämtade koncentrationslägerfångar från Tyskland hade man mc-ordonnanser med. Alla fordon var vitmålade för att om möjligt undgå allierade flygangrepp.

1942 levererades de första 300 motorcyklarna, de fick betäckningen Mc m/42 SV. Denna första serie sågs som en testserie. Motorn var en sidventilmotor. Växellådan hade tre växlar.

1943 levererades den andra serien på 3000 motorcyklar, denna serie hade ett antal mindre modifikationer baserade på erfarenheterna av den första serien. Den största skillnaden var att motorerna nu var den mer avancerade toppventilvarianten. Motorcyklarna i den senare serien fick betäckningen Mc m/42 TV.

Mc m/42 användes främst som transportmedel för ordonnanser, persontransport samt för rekognosering. De ingick i alla förband inom armén, främst i stabsförbanden, och användes inom försvaret fram till 1960-talet. 

En av två färdigbyggda sidvagnscyklar med 1000cc Albin-motor.

I pansarbrigad org 43 fanns det ett pansarmotorcykelkompani bestående av 175 man, detta var utrustat med Mc m/42 och användes främst för spaning. 

Kompaniet var indelat i stab, tre mc-plutoner, en kulsprutetropp samt trossen. Utrustningsmässigt hade kompaniet 41 mc och 36 mc med sidovagn samt diverse lastbilar och bilar. Totalt sett var en pansarbrigad utrustad med 269 motorcyklar och 72 motorcyklar med sidovagn. 

En sidvagnsmotorcykel med Albin-motor utvecklades också för försvaret. Till den byggdes

Chopperbygge med 1000cc Albin V-twinmotor.

en V-twinmotor på 1000cc.

Nymansverkstäderna tillverkade endast två exemplar av denna modell. Den kom aldrig i produktion, för Volvos terrängbil "Suggan"" ansågs vara bättre.  Denna modell var tekniskt avancerad, bland annat med möjlighet att koppla in drivningen även på sidovagnens hjul, vilket ökade framkomligheten i terräng.

Det fanns tre 1000cc motorer byggda, den tredje hamnade så småningom i ett chopperbygge i Göteborgstrakten.

Text: Lars-Eric Sundin.
Källor: Wikipedia, Hallands kulturhistoriska museum.

Erik "Orsa" Bohlin provkör 1000 cc-cykeln med Prins Bertil i sidovagnen.